Att hata är ett mycket starkt värdeladdat uttryck. Freja vill, med sin humanistiska värdegrund som är baserad på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, undvika risken för att värderande retorik polariserar den viktiga frågan om våld mot kvinnor genom att ställa män och kvinnor mot varandra – i stället för att engagera hela samhället i det avgörande arbete som frågan om våld mot kvinnor innebär.

Nej, vi hatar inte män.

Frejas arbete grundar sig i orsakssambandet mäns våld mot kvinnor. Psykiskt våld såväl som fysiskt våld. Begreppet mäns våld mot kvinnor adresserar män som utövar psykiskt eller fysiskt våld mot kvinnor. Inte män i allmänhet. Vi använder inte uttryck som patriarkalt förtryck av samma skäl som vi inte hatar män. Men vi konstaterar att vårt samhälle i huvudsak är uppbyggt av manliga strukturer och att det utgör ett institutionellt problem som påverkar kvinnors utsatthet och möjligheter att bli sedda och få den hjälp de behöver. Frejas arbete utgår från svenska förhållanden, men vi förstår att kvinnor från andra delar av världen som bor eller vistas i Sverige, kan påverkas av negativa strukturer från sitt eget hemland, inom familjen och/eller sociala nätverk.

Freja arbetar oberoende med våld mot kvinnor och arbetet innefattar bland annat kvinnor i heterosexuella eller samkönade förhållanden, hedersrelaterat våld mot kvinnor, så kallade hatbrott med våld mot kvinnor på grund av till exempel etnisk härkomst eller sexuell läggning och våld mot kvinnor ur hbt-perspektiv.

Freja fokuserar på våldsutsatta kvinnor som sin primära målgrupp, men har genom sitt mångåriga arbete med våld mot kvinnor också insett vikten av att personer med en aktiv våldsproblematik, kan få bra genusoberoende hjälp med att på olika och situationsanpassade sätt förbättra sina såväl skadliga som brottsliga beteenden.

Så nej, vi hatar inte någon ur ett generellt perspektiv. Däremot har vi självfallet respekt för att det går att känna hat mot en avgränsad företeelse eller en person som utsatt oss för en kränkning, hot eller våld och i värsta fall ett riktigt allvarligt brott. Men vi har alla, oavsett kön, ett gemensamt och allmänt ansvar att efter egen förmåga minska dåliga beteenden och våld i samhället. Mäns våld mot kvinnor utgör inget undantag. Men män har inget kollektivt ansvar för varken andra mäns eller kvinnors handlingar, precis lika lite som kvinnor har det. Ansvaret för våra handlingar är individuellt, men vi påverkar samhällets strukturer och attityder allra bäst tillsammans.